Dag 30 Ett sista ögonblick
Ett sista ögonblick: Var en jävla massa ögonblick man ska skriva om, tråkigt tycker jag! Men nu har jag klarat av att skrivit alla 30 :) Stolt över mej själv måste jag säja!
kan väll berätta om en liten tupp som låg mej varmt om hjärtat. Det är så att vi hade höns förr här hos mina föräldrar, jag och mina kompisar åkte jämt hem till mej efter skolan, slängde skolväskorna på gräsmattan utanför laudgårn och sprang in till hönsen och lekte med dom, de va så kul och vissa av dom var faktiskt riktigt tam. Dom där hönsen har varit med på äventyr kan jag lova! :P
Ja men iaf tillbaka till tuppen, hans namn var Bonus och han var "min" tupp. Alla hönsen tillhörde ju våran familj men mina kompisar hade en varsin höna som var "deras". Han var verkligen världens snällaste och lugnaste tupp, gjorde inte mycket ljud ifrån sej, sprang aldrig iväg från oss, han bara fann sej i situationen, han var så otroligt söt! Älskade mormor och Karins kubb som vi alltid fick och matade hönsen med.
En dag så var en pigg på hans kam blå, vi tänkte att det går väll över, nästa dag var nästa pigg blå och så fortsatte det dag för dag tills hela kammen var blå och Bonus var sej inte likt, han ville inte ha nån kubb som han annars var väldigt tärv på. Han bara stod still och blunda den lilla stackarn. Så jag minns att jag och någon mer, kommer inte ihåg vilken kompis jag var med då, satt uppe på skullen med hönsen. Jag höll Bonus i famnen och han andades långsammare och långsammare med slutna ögon hela tiden. Till slut så spände han upp ögonen och öppnade näbben å han kolla mej rakt in i ögonen. Det var hans sista andetag, han dog i min famn, jag minns att jag grät och var så ledsen för min lilla tupp dött.
Thats it!
kan väll berätta om en liten tupp som låg mej varmt om hjärtat. Det är så att vi hade höns förr här hos mina föräldrar, jag och mina kompisar åkte jämt hem till mej efter skolan, slängde skolväskorna på gräsmattan utanför laudgårn och sprang in till hönsen och lekte med dom, de va så kul och vissa av dom var faktiskt riktigt tam. Dom där hönsen har varit med på äventyr kan jag lova! :P
Ja men iaf tillbaka till tuppen, hans namn var Bonus och han var "min" tupp. Alla hönsen tillhörde ju våran familj men mina kompisar hade en varsin höna som var "deras". Han var verkligen världens snällaste och lugnaste tupp, gjorde inte mycket ljud ifrån sej, sprang aldrig iväg från oss, han bara fann sej i situationen, han var så otroligt söt! Älskade mormor och Karins kubb som vi alltid fick och matade hönsen med.
En dag så var en pigg på hans kam blå, vi tänkte att det går väll över, nästa dag var nästa pigg blå och så fortsatte det dag för dag tills hela kammen var blå och Bonus var sej inte likt, han ville inte ha nån kubb som han annars var väldigt tärv på. Han bara stod still och blunda den lilla stackarn. Så jag minns att jag och någon mer, kommer inte ihåg vilken kompis jag var med då, satt uppe på skullen med hönsen. Jag höll Bonus i famnen och han andades långsammare och långsammare med slutna ögon hela tiden. Till slut så spände han upp ögonen och öppnade näbben å han kolla mej rakt in i ögonen. Det var hans sista andetag, han dog i min famn, jag minns att jag grät och var så ledsen för min lilla tupp dött.
Thats it!
Kommentarer
Trackback