Stina Englund

Jag står här på gatan vi bodde på, en gång var den hela vår värld  
Men ingenting känns likadant som då, inga lyckliga människor bor här  
De dörrar som alltid stod öppna då är stängda och låsta idag  
Fast alla är ensamma hemma ändå, så blev det för oss som blev kvar 
  









Kom och ta mig långt härifrån  långt härifrån, långt härifrån  
Ja, kom och ta mig långt härifrån  Kom ta mig långt härifrån
  
Jag minns att de sa du var rastlös då, att stan var för liten för dig  
Jag förstod inte alls vad de mena' då, men jag önska' de sagt så om mig  
Fast ingenting skulle få skilja oss åt så såg jag ditt tåg ge sig av  
Jag klamra´ mig fast vid en skylt och grät  Både skylten och jag vi står kvar
   

Kom och ta mig långt härifrån  långt härifrån, långt härifrån  
Ja, kom och ta mig långt härifrån  Kom ta mig långt härifrån
  
Och om jag fick leva mitt liv igen så skulle jag ta samma tåg  
Men jag förstod inte alls vad du mena' då, och jag såg inte alls det du såg  
För fönstren var aldrig så mörka då, och gatan var inte så smal  
Och för resten så skulle vi följas åt, så kom nu jag vill ge mig av
   
Kom och ta mig långt härifrån långt härifrån, långt härifrån  
Ja, kom och ta mig långt härifrån Kom ta mig långt härifrån  
Kom och ta mig långt härifrån  långt härifrån, långt härifrån  
Ja, kom och ta mig långt härifrån Kom ta mig långt härifrån