R.I.P Martin Östergrens
Jag vet jag inte har uppdaterat på hur länge som helst, men har bara inte orka..
Turkiet kan man summera såhär, bra början och lyckligt slut, mitten av resan går att diskuteras.. Men kul hade ja iaf när jag var med mina kära vänner :) Ett minne för livet som jag aldrig kommer att glömma, vill inte nämna vad som hände där nere, det håller jag och tjejerna för oss själva. Det som händer i Turkiet, stannar i Turkiet :)
Det enda ja kan säja är:
- Iiiihhaa ride me cowboy!
- Prrrff slow down!
Oförglömligt :P
_____________________________________________________________________
Måste även skriva att jag vet att du har det bättre där du är nu, vi tänker mycket på dej och förstog inte varför det måsta vara du... Tände ett ljus där olyckan inträffade, inte så mycket att komma med men det visar i alla fall att man bryr sej, hemskt att en så ung kille ska behöva lämna jorden.. Bara 18 år, hann inte ens ta studenten...
Vi åkte alltid samma buss till skolan, gick i samma klass (dom mixa 4-6 & 1-3) men pratade inte så ofta då du var väldigt blyg. Om man visste då vad som skulle hända skulle man kanske gjort det på ett annorlunda sett? Vad vet jag, det är bara att acceptera det som hänt...
R.I.P Martin Östergrens